Efter regn kommer solsken.

Klockan är 20 i ett och jag kan inte sova. Av lycka. Anledningen till att jag vart borta är följande. Jag och min underbara kille hade separerat. Jag var inne i en period då jag inte vill ha någon kontakt med omvärlden, knappt att jag ens orkade med mig själv.
Men nu, efter 3 månader, så ser det ut som allt är påväg uppåt igen. Ska inte hoppas för mycket, men allt verkar positivit nu.
Tack till alla er som fortfarande följer min blogg, ni är guldvärda!
Ska verkligen försöka att blogg så mycket jag bara kan!
Benjamin mår förövrigt jätte bra och kryper omkring och tar i allt han når, mammas lilla troll. <3

Allt i livet går inte alltid som man vill.

Hej alla trogna bloggläsare som fortfarande läser min blogg trots att jag inte alls längre uppdaterar. Har dock en personlig anledning till det. Jag och min kille, om jag nu fortfarande kan säga det, har separerat. Varför kommer jag inte att gå in på, men detta är alltså anledningen till att jag var frånvarande. För tillfället bor jag hos mina föräldrar med Benjamin såklart. Hans pappa kommer och hälsar på då och då... Fast då brukar vi inte ses... Jag orkar inte med det just nu, även fast jag fortfarande älskar honom lika mycket som innan och han mig... Iallafall vad han säger...
Annars flyter väl livet på, det är bara bita i det sura äpplet.. Och som om det inte vore dåligt nog så har vi 4 år till med Alliansen, och nu så är även Sverigedemokraterna i riksdagen, ska bli 4 "roliga" år.
Hoppas ni alla iallafall mår bra, som ni ser så mår jag inte så jätte bra, men det ordnar sig säkert..

Massor med kramar.

Sk*t också...

Varför måste livet ha stunder då man bara vill lägga sig och dö? Det är därför jag inte uppdaterat, jo visst jag har haft tid och tänkte göra det iallafall 3 ggr i veckan.. men nej så blev inte fallet... Istället fick man ta itu med annat.. fy f*n asså.. Jag orkar verligen inte leva just nu, det enda som ger mig styrka just nu är min son, när han kollar med sina stora söta ögon på mamma, ja klart jag inte ska ge upp då.. Vi ska väl hitta ett sätt att ta oss igenom detta.. right?


Hopaps iallafall ni mår bra :)

Kramar<3

Tänker tillbaka...

Ni undrar säkert varför jag är uppe såhär sent, men kan verkligen inte sova... Tänker tillbaka på dagarna innan Benjamin kom, och dagen då jag fick värk. Tänker på hur det var att ligga där och be om smärtstillande för att man kände att man skulle dö vilken sekund som helst, och senare får reda på att det är försent för att få smärtstillande eftersom förlossningsvärken hade börjat komma.. Kan ni förstå vilken panik jag fick då? Inte nog med att de sa att jag inte kunde få smärtstillande, de sa att de värkar som kommer nu är förlossningsvärkar och att min bebis snart skulle vara här. Det var då jag drabbades av panik som mest, ville gå därifrån och sätta mig i ett hörn och bara glömma allt. Tänkte bara på om jag verkligen skulle klara detta, uppgiften att ta hand om en människa, uppgiften att vara mamma, det jag hade längtat efter så mycket! Men jag fick vakna upp ur tankarna samla kraft, vilket inte var det enklaste men. Sen kom han, det finaste jag sett, mitt kött och blod! Då fick jag tillbaka all den kraft jag förlorat och hjärtat började pumpa snabbt i bröstet, jag blev förälskad i den söta lilla trollungen :)
Iallafall nog om det!
Vi har ju vart på bvc och kollat vikt och längd! Benjamin växer jätte fint och går upp i vikt normalt :) Just nu väger han 8150 gram och är 63 cm lång :)

Nej nu väntar sängen, rädd att jag ska väcka Benjamin, då lär jag inte somna på ett bra tag :)


God natt!

En liten busunge allt!

Min lilla bebis är allt en fin liten busunge, håller uppe mamma länge och är sedan helt lugn på dagen, förmodligen för att lill*n blir allt för trött på att sparka på lilla mamma,mammas lilla busunge :) Jag somande iallfall runt tre tiden, efter att ögonen inte längre orkat hålla sig uppe, inte min kropp heller däremot. Och så vaknade jag vid elva tiden, alltså åtta timmar efter, just så mycket sömn min kropp behöver för att fungera!
Idag ska jag börja fundera på vad jag ska laga för nyårsmiddag, så slipper jag dra den funderaren i sista minut i morgon, troligtvis hade det slutat med panik, stampande i köksgolvet och tårar, graviditetshormoner till toppen här ser ni ;)
På tal om graviditetshormoner. Min kille måste jag säga har varit så förstående under graviditeten och vad det gäller graviditetshormoner, aldrig har han höjt rösten på mig, han är verkligen guld värd! Vet faktiskt inte hur jag hade klarat detta utan honom...
Nej nu ska jag ta och äta något, magen ropar efter mat, och snart kommer lill*n också göra det :)

Kramar!

Lördagsmys :)

Jag mår mycket bättre idag än vad jag gjorde igår, visst det gör fortfarande lite ont men det kommer och går, och de går att stå ut så ingen fara med mig :)
Jag och älsk har inte gjort så mycket idag, bara slappnat av och haft det lugnt och skönt här hemma, vad har ni haft för er idag? :)
Imorgon ska jag äntligen få min kabel, min mamma har hittat den hemma hos sig så imorgon blir det nog bilder på magen, hihih :)
Nej nu ska jag gå och sätta mig i soffan och kolla på Ice Age 3 med älsk, haha ja vi ska kolla på en barnfilm, men det brukar vi ibland göra, vara lite barnsliga av oss, men det får man väl allt vara ibland, eller hur? :)

Sårande..

Nu har mina föräldrar åkt hem, alltid roligt att ha mina föräldrar hemma hos mig :)
I stort sett har hela dagen varit underbar och bebisen har sparkat så gulligt idag, känns härligt :)
Kollade igenom mina komenatrer nyss och möttes av en som sårade lite, att det är synd om min pojkvän. Jag medger att jag har skuldkänslor och är rädd för att min pojkvän inte ska gilla sitt liv han lever, men eftersom att han ville ha detta barn lika mycket som jag vill så vet jag att han absolut inte tycker synd om sig själv, för det hade jag absolut inte låtit honom göra, han förtjänar att vara lycklig, tro mig :) Sen att jag inte kan något om kärlek kan vara din åsikt, men du känner mig inte så snälla säg inte att jag inte kan något om kärlek, för jag tror jag vet vad kärlek är själv, vi alla har olika åsikter om kärlek eller hur? :) Jag går inte emot dig eller din komentar men jag ville bara säga att det sårar när man får sånna komentarer :(

Man tackar tror jag :)

Hejsan era sockersöta varelser! Hoppas ni har det underbart där hemma :)

Idag kom min kille hem tidigt så vi har suttit och bara slappnat av. Medans vi satt i soffan kollade han konstigt på mig, sen sa han att jag hade blivit mullig, tack? Haha sen lekte jag sur och han satte sig brevid mig och började peta på magen, snacka om att jag blev irreterad! Då började jag peta på honom och det slutade med att han kittlade mig, något man inte ska göra, för jag är nog världens mest kittligaste person! Då kunde jag ju inte vara sur längre, han vet alltid hur man får mig att le :)

Dagens fråga: Är du kittlig? :)

Haha vilken fråga xD

Ni är ju för underbara!

Jag undrar ibland hur jag skulle kunna leva utan min blogg och era underbara komentarer, speciellt när jag kommer hem från skolan och det har vart jobbigt så har jag era underbara och värmande komentarer att läsa, som genast får mig att må bättre, ni får mig att må bra! Jag kan inte beskriva med ord hur lycklig jag är, hur glad jag är över hur mitt liv ser ut, jag ångrar absolut inget, absolut inte!  Tack säger jag bara, det enda jag kan säga!
 





                                    vad har ni haft för er idag? =)

Jag är stolt över att berätta.

Min kille och jag har suttit och prata i telefon, och kommit fram till ett datum. Datum till vår bröllopsdag! :)
den 29/6-10 kommer vi bli man och hustru<3


Negativt, bara negativt?

H*ra, sl*mpa och massor av andra ord, aa det är jag tydligen.. Klasskamraterna vet att jag är gravid, och aa de tog det inte så värst bra, jag började gråta och gick hem till mamma. Jag vill inte tillbaka dit imorgon, absolut inte efter deras rektion. Varför måste de ta det så himla negativ, det är ju jag som tagit på mig mitt ansvar efter att inte använt kondom, det är inte de som ska ta hand om barnet, det är jag. Ändå blir man kallad för sådana saker... Bra att de inte vet att jag har en blogg, för då skulle de gå på mig här, nästan den enda platsen jag blir accepterad på, och just därför vill jag inte visa vem jag är, i rädsla av att de ska börja gå på mig här hemma med. Här i bloggen blir jag accepterad och får möjlighet att prata ut med människor som knappt känner mig, men ändp accepterar mitt beslut. Ni betyder så oerhört mycket för mig, era ord gör mig glad. Tack.<3

Hoppas ni haft en bättre dag än vad jag har.

Godkväll!

Idag kom solskenet fram, efter att varit bakom moln hela dagen igår, som ni säkert märkte. Idag mår jag mycket bättre och hoppas också ni alla mår riktigt bra!:)

Det är så att det hände en hemsk sak som fick mitt hjärta att stanna igår, nämligen att pappa hade vart med om en olycka,låg i koma och läget var kritiskt, då trodde jag såklart att jag skulle gå miste om min far, en miljon tankar rusade igenom hjärnan, skulle min pappa aldrig hinna få träffa sitt barnbarn, han som längtade så himla mycket på att bli morfar. Jag har en väldigt väldigt nära relation med pappa, så hade vart hemskt att gå miste om honom. Men under kvällen ringde mamma, vi ungefär 2 tiden, då hade pappa vaknat upp och läget var stabilt, en stor tung sten föll ifrån mina axlar när jag hörde det :) Min lilla syster ska sova hos oss nu under tiden mamma och pappa är på sjukhus, mamma har vart vid pappas sida hela tiden, kärlek :')

Vad har ni haft för er idag mina kära? :)




Varför mitt i allt?

Jag har inte orkat skriva inlägg idag, suttit vid telefonen och väntat på ett samtal, ett samtal om en viktig person tillstånd. Jag orkar just nu absolut inte ta upp vad som har hänt, men om denna personen går bort kommer jag inte orkar med något. Förlåt mig kära ni, ni vet att jag älskar er!


Kram.

Snälla tänk lite innan du lämnar en komentar :)

Anonym om Kanelbullar,varmchoklad och mys i täcket.:
jag tror din kille bara är med dig nu för att du är gravid, annars hade han nog dumpat dig, du är säkert så jävla ful att du inte vågar visa dig. patiskt och ful blogg.


Okej, jag förstår om du tänk på detta sätt, faktiskt så är jag rädd för det jag med, men jag känner hans kärlek och alla de ord jag får från honom, de får mig att inte tvivla på våran kärlek, vi blev tillsammans långt innan jag blev gravid, så hade han inte velat ha något med mig att göra så hade han med alla sannolikhet lämnat mig för längesen. Sen är det ju såklart inte säkert att vi aldrig kommer skiljas åt, man vet aldrig, men just nu är vi väldigt nöjda över vårat liv tillsammans. Sen att du säger att jag är ful har du också all rätt att göra, men du vet ju inte, för du har aldrig sett mig. Men jag är stolt och väldigt nöjd över hur jag ser ut, sen vad andra tycker kan jag inte hjälpa, vi alla tycker olika eller hur? :) Om du tycker så om min fina blogg som jag är nöjd över så behöver du inte besöka den, helt frivilligt :)


Jag är lycklig, right?

Idag frågade min mamma något överraskande, hon undrade om jag verkligen är lycklig med livet jag lever idag, om det inte finns något som hest jag skulle vilja ändra på, och gissa om jag blev chockad när jag hörde henne. Nej jag är så sjukt lycklig över mitt liv nu, jag har hittat min drömprins, och honom väntar jag barn med, jag är frisk och vad mer kan man egentligen kräva av livet. Så nej jag ångar inget och vill abolust inte ändra på något i mitt liv, jag är den jag är och stolt över det :)

Dagens fråga; Vad är lycka för dig?

Dags att säga adjö!

Popcornen är färdiga, likså coca colan som står framme på bordet, i vårt fina vardagsrum, i vårt underbara liv, som min kille och jag får dela på tillsammans, snart så kommer vi inte längre vara 2, snart är vi 3,snart sitter vi med vårt barn i famnen och kollar på tv, går upp mitt i natten ifall vårt barn behöver oss då, oh, jag blir lycklig bara jag tänker tanken. Jag kan inte förställa mig hur mitt liv hade vart utan min pojkvän och mitt barn i magen, no life without them<3

Mina kära läsare, ni får ha en fortsatt trevlig natt framför er, så hörs vi imorgon, massor med kärlek till er!


Kram<3

Livet är bara underbart<3

Sitter och tänker framåt i tiden, framåt då jag äntligen får hålla mitt fina barn i mina armar, skyddad från allt det onda, skyddad av mig och sin pappa. Jag tänker på hur jävla lycklig jag kommer att bli, vilka känslor jag kommer få uppleva, och hur mycket jag kommer älska mitt barn. Jag vet att jag bara tjatar om hur lycklig jag kommer vara, men jag kan bara inte förstå hur man kan förälska sig i något så snabbt, vilken känsla man få inom sig varje gång man bara tänker på sitt barn, det är ju som att vara nykär, fjärilar i magen! Ohh jag älskar att vara gravid!


Tack till mina läsare med, jag vet helt säkert att ni är de bästa läsarna man kan ha, i hela universum! Även fast jag inte känner er, så ska ni veta att ni har blivit en del av mitt liv, jag älskar er<3

Ibland blir inget rätt.

Hejsan solsken, hoppas ni haft en bra dag.
Idag fick en av mina klasskamrater reda på att jag är gravid,och hon tog inte det så himla bra,men hon lovade att vara tyst om det, än sålänge. Hon stod nog och glodde på mig i minst 5 minuter, och frågade varför jag inte hade gjort abort, och att hon kunde följa mig för att göra abort,hon blev nog inte heller så glad när jag berättade att jag ska behålla mitt barn.
Sen fick min idrotts lärare reda på att jag är gravid, men han tog det faktiskt bra :) Han sa att om jag bara är närvarande på lektion så ska jag nog kunna få godkänt :)
Vilket är bra. Jag kommer inte gå ut andra ring tror jag inte, men jag kommer iallafall försöka gå till jullovet, men vi får se hur det blir :)

Vad har ni gjort idag? =)


Kram sålänge :)

Tusen kramar!

Tusne tack och tusen kramar till er, ni lämnar så himla söta komentarer till mig, jag börjar ju nästan lipa :') Ohh jag är så glad att jag startade denna bloggen för att få skriva till så snälla människor som ni är, så tusen tack återigen! :)

Hur träffade vi?

Som jag har sagt så ska jag skriva lite om hur jag och min kille träffdes.


Våra föräldrar har vart vänner sedan jag var ett litet barn, de har umgåtts och sånt, vart på besök hos varann, men aldrig hade jag gått med, och det hade inte min kille heller. Men så en kväll bad mina föräldrar mig följa med, jag var omkring 13 år gammal då, hade haft en kille sedan 3 månader tillbaka och ville helst av allt egentligen stannat hos min kille, men nej, så blev det inte. Vi gick till dem och där stod han, stilig och med sitt vackra leende presenterade hans sig för mig, och jag mig till honom. Så gick vi in på hans rum och började praata, och jag märkte allt mer att detta var en start på en mycket fin vänskap! Några dagar efter att vi hade träffats för första gången så ringde han mig och frågade ifall jag ville hänga med ut, vilket jag ville, jag ville egentligen inte erkänn det för mig själv, men jag visste att jag skulle börja få känslor för honom, även fast jag hade kille. Vi började umgås allt mer, och så en dag när jag hade gjort slut med min kille, så ringde han och ville att jag skulle komma ut, vilket jag gjorde. Han frågade vad som hade hänt och jag berättade, han stöttade mig så otroligt mycket under den tiden! Dagarna gick och vi umgicks allt mer och mer, och jag började få känslor för honom, men vågade inte säga något, för jag visste att han inte hade samma känslor för mig, eller aa det var vad jag trodde. Den 24/11-06 ringde han mig återigen och ville att jag skulle komma hem till honom, och det gjorde jag. Jag var då 14 år gammal och han var 20. Vi umgicks och precis innan jag skulle gå lutar han sig fram och kysser mig, efter den kyssen frågade han ifall jag skulle kunna tänka mig att vara tillsammans med honom, självklart svarade jag!  Vi blev allt tajtare och på vår 2-års dag (den 24/11-08) gick han ner på knä och friade till mig, och gissa vad? Jag svarade ja! :) Då var jag 16 och han 22 :)
Nu är jag 17 år gammal och han är 23 :)

Nu vet ni hur min kille och jag träffades, och att vi snart firar 3 år som ett par, och det finaste av allt, vi väntar vårt kärleksbarn tillsammans! :)

Tidigare inlägg
RSS 2.0