Som jag tidigare nämnt så var jag ju hos min kompis idag, trodde vi skulle vara själva men nej, hennes kille var där, okej tänkte jag, aa tills han började fråga saker. Som varför jag inte valde abort, varför jag slösar mitt unga liv på en skit unge (?!) Det var okej för mig i början, tog inte riktigt åt mig, men sen började han bli mer våldsam, och jag blev räddare... Han började kalla mig för ord, och sa att han ska tvinga mig till abort, men jag höll tyst, tog fortfarande inte åt mig, det ända jag var rädd för att han skulle slå till mig, vilket han inte gjorde. Tills slut sa han, din skitunge kan lika gärna dö, där började jag ta åt mig, jag satte mig ner och grät, och sa att jag inte vill ha något med honom att göra, för man säger inte att mitt barn ska gå och dö, det tog inte ett långt tag innan han bad om ursäkt, och jag, nej jag godtog den inte. Man säger inte så om mitt barn, det kändes som knivstick i hjärtat, som sakta drog ut mitt hjärta.


Varför säger man sådana saker till någon som är gravid? Som har valt att behålla sitt barn för att det känns rätt att bli mamma nu, för att man vill ha sitt barn i sin famn så snart man bara kunde! Hur kan man ens orkar säga att ens barn kan gå och dö, när man vet hur mycket man kämpar mot sådana ord varje dag? Räcker det inte att man redan kämpar för att behålla sitt lugn, att behålla sitt goda humör uppe för att barnet samtidigt ska må bra, och räcker det inte med att försöka dölja sin graviditet så länge man bara kan, just för att få slippa höra sådana sårande ord, som gör så ont... Man förstår nog inte hur det känns att vara gravid och få alla dessa sårande ord, förens man själv går igenom det... 

Jag var riktigt ledsen när jag kom hem, blev gladare  av att få vara i älsklingens famn, och blev riktigt glad när jag läste igenom komentarerna, tack...

Mitt barn är ingen skitunge, mitt barn kommer att vara det underbaraste som någonsin hänt mig, och min blivande man såklart.. De är mitt liv, utan dem hade jag inte varit jag.

Medans lammkotletterna är i ugnen och potatisen kokar så passar jag på att skriva ett inlägg :)
Jag måste ta det lite lugnt också, har lite ont i bäcknet "/


Som rubrikern lyder, hur berättar man..?... Till sina vänner som är enormt emot att unga tjejer är gravid, att man just är det?
Det är också en av anledningarna jag inte skiver mitt namn i bloggen, för jag inte rikigt har samlat mod för att berätta för mina vänner att jag är gravid, för jag vet att jag inte kommer att bli accepterad, jag vet att de kommer vända ryggen åt mig, kalla mig hemska saker och försöka få mig att göra abort. Och vad de än må säga till mig så kommer de aldrig få mig att göra abort, inget kan få mig att göra abort,jag SKA bli mamma, vare sig de gillar det eller inte, jag väljer detta inte de. Min kusin vägrade tro att jag skulle behålla mitt barn, hon sa saker som att jag förstör mitt liv, att jag borde vara tonåring istället för mamma, men nu är det så att jag bli myndig nästa år, vuxen kommer jag känna mig, jag har levt ut som en normal tonåring och jag kan inte vara nöjdare när jag tittar tillbaka! Och nu är det ju inte så att jag ska uppfostra barnet själv, jag har ju min blivande man som hjälp, som jag vet är min själsfrände, jag vet att han är mannen jag vill spendera resten av mitt liv brevid!
Jag vet inte hur jag ska berätta, hur ska jag kunna samla mod...?

Älsklingen kommer hem lite senare, han bad mig att inte vänta upp för att jag ska slippa bli på dåligt humör, vilket jag blir när jag inte får sömn :) Haha, ensam igen, jag hatar att vara ensam på kvällen :( Kysligt och så ska jag försöka somna själv också, :( Jag vill att älskling ska vara hos mig nu, men jag sägeer inget till honom, för jag vill att hans ska ställa upp för sin syster också, vill inte vara självisk och bara honom för mig själv, det är skulle vara så egoistiskt :)
Nu ska jag bara kolla igenom lite andra bloggar och sen försöka somna själv.


Sov gott och dröm söötaste!


Kram :)

Palla att du ska behålla barnet, du är fucking för ung för barn! Gör abort jag ber dig :S

Jaa, äntligen tänker du, jag ska bli mamma, du har bestämt dig för att behålla barnet, även fast du är rätt ung.
Allt verkar flyta på väldigt bra, ingen märker att du är gravid, men så kommer du på en sak, du måste berätta för dina föräldrar, hur ska man på bästa möjliga sätt tala om för dem?

Haha, jag kommer ihåg att vi berättade för älsklingens föräldrar först, och eftersom att han fyller 23 i år, så tog de det väldigt bra, hans mamma höll om mig och grät tårar,och hans pappa han skratta bara och log. Sen frågade de om vi skulle behålla barnet, och självklart ska vi det sa vi, och de blev ännu lyckligare! Det kändes som om en stor tung sten lyfte ifrån mina axlar.

Ja, det gick bra hos  hans föräldrar, men vi valde att inte berätta för mina föräldrar så snart, så vi gick och höll det hemligt sålänge jag samlade mod för att berätta, jag är ju 17 bara så jag visste inte riktigt hur deras reaktion skulle bli.

Så en kväll när vi var på middag hos mina föräldrar frågade jag min mamma om jag kunde få prata med henne ifred en liten stund, vi gick ifrån bordet och satte oss i vardagsrummet, så suckade jag och sa det. Hon blev tyst och sa inget, utan gick och hämtade min pappa, och så sa jag det till min pappa med, hans reaktion blev annorlundare, han log och sa, jag ska bli morfar, och jag blev så lättade, och min mamma aa, hon är än idag chockad, men hon har accepterat mitt beslut och är alltid bakom mig som stöd :)


Så mitt tips är att samla mod, berätta för dem och förklara lugnt varför man har valt att behålla sitt barn. :)