Som jag tidigare nämnt så var jag ju hos min kompis idag, trodde vi skulle vara själva men nej, hennes kille var där, okej tänkte jag, aa tills han började fråga saker. Som varför jag inte valde abort, varför jag slösar mitt unga liv på en skit unge (?!) Det var okej för mig i början, tog inte riktigt åt mig, men sen började han bli mer våldsam, och jag blev räddare... Han började kalla mig för ord, och sa att han ska tvinga mig till abort, men jag höll tyst, tog fortfarande inte åt mig, det ända jag var rädd för att han skulle slå till mig, vilket han inte gjorde. Tills slut sa han, din skitunge kan lika gärna dö, där började jag ta åt mig, jag satte mig ner och grät, och sa att jag inte vill ha något med honom att göra, för man säger inte att mitt barn ska gå och dö, det tog inte ett långt tag innan han bad om ursäkt, och jag, nej jag godtog den inte. Man säger inte så om mitt barn, det kändes som knivstick i hjärtat, som sakta drog ut mitt hjärta.


Varför säger man sådana saker till någon som är gravid? Som har valt att behålla sitt barn för att det känns rätt att bli mamma nu, för att man vill ha sitt barn i sin famn så snart man bara kunde! Hur kan man ens orkar säga att ens barn kan gå och dö, när man vet hur mycket man kämpar mot sådana ord varje dag? Räcker det inte att man redan kämpar för att behålla sitt lugn, att behålla sitt goda humör uppe för att barnet samtidigt ska må bra, och räcker det inte med att försöka dölja sin graviditet så länge man bara kan, just för att få slippa höra sådana sårande ord, som gör så ont... Man förstår nog inte hur det känns att vara gravid och få alla dessa sårande ord, förens man själv går igenom det... 

Jag var riktigt ledsen när jag kom hem, blev gladare  av att få vara i älsklingens famn, och blev riktigt glad när jag läste igenom komentarerna, tack...

Mitt barn är ingen skitunge, mitt barn kommer att vara det underbaraste som någonsin hänt mig, och min blivande man såklart.. De är mitt liv, utan dem hade jag inte varit jag.