Hejsan! Nu är jag tillbaka för att skriva min förlossningsberättelse till er, så var beredda på ett låångt inlägg.



2010-02-27

Vaknar upp helt normalt runt 11:30, men efter ett tag börjar jag sakta men säkert känna av lite molande värk, känns lite som mensvärk. Jag går och tar en dusch runt 19:00, då jag märker jag av något rosaaktigt i trosan. Ringer upp min mamma som nog tror att det är slemmpropen som gått.


2010-02-28

02.00
Mitt vatten går, och kort därefter får jag värk, inte så jätte starka men man känner av dem.

02:45
Nu gillar jag inte mina värkar direkt, de är väldigt starka, så jag ringer BB och de säger såklart att vi ska ta oss dit.

03:00
Vi har packat ihop allt vi ska ha med oss, och drar oss till sjukhuset.

03:25
Skrivs in på bb, och får mitt rum.

04:00
Jag har värk så jag nästan gråter. Barnmorskan undersöker mig och konstaterar att jag är 1 cm öppen. Hon förslår en sovdos, och jag tar med nöje emot den.

11:45
Efter en välförtjänt sömn, så vaknar jag upp. En barnmorksa mäter mitt blodtryck, och kollar hur öppen jag är, vid detta tillfälle är jag 3 cm öppen.

13:00
Jag får in lunch och såklart äter jag, så sjukt hungrig som jag var då. Och värken klara jag än så länge av utan smärtlindring, fast detta knappt, tro mig det gör ont.

14:10
Har legat i sängen och prata med min kille en bra stund när en barnmoska kommer in och undersöker mig, och jag får reda på att jag är 5 cm öppen, halvvägs alltså, och jag börjar tappa orken, men tack vare att älsk står och stöttar mig så får jag lite kraft.

14:45
Jag är helt svettig och darrar, så en bm föreslår ett bad, och efter lite tvekande så tackar jag ja till detta, och snacka om att det var skönt med ett bad!

15:50
Återigen kommer min snälla bm och undersöker mig, denna gången visar det sig att jag är 7 cm öppen, och nu känner jag mig inte lugn längre. Det gör så förbaskat ont att jag vill skrika, men jag behåller lugnet. Som tur är annars hade det inte varit kul för dem i rummet.

16:25
Nu orkar jag inte med mer. Skriker åt allt och alla att ge mig alla smärtlindringar ni har!  Ber älsk "snällt" att köpa dricker till mig, eller aa ber och ber jag skriker att om han inte hämtar dricka lär han ångra sig! Jag vet, lite galen var jag allt :)

17:10
Nu har jag lugnat ner mig lite och ligger lugnt i min säng. En bm kommer in och kollar till läget, och hon undrar om jag vill ha smärlindring, tackar nej till detta. Hon undersöker mig och berättar att jag är öppen 9 cm! Äntligen tänker jag, snart så har jag min bebis i famnen :)

18:00
Bm kommer in och kollar till mig, och vi pratar lite om saker, hon var riktigt trevlig faktiskt :)
Men efter ett tag så börjar det verkligen göra ont, och jag reser på mig och säger följande:
Japp, ni får ha det jätte bra, jag tackar för mig, älsk jag väntar på dig vid bilen, kom du sen.
Skrattar fortfarande åt det, måste varit smärtan som talat :)

18:55
Nu kommer en bm in igen och undersöker mig. Och se där jag är öppen 10 cm! Men ännu har inte mina krystvärk satt igång. Och det lugnar mig lite faktiskt :)

19:25
Krystvärken har satt igång, och jag tror jag seriöst ska svimma av. Innan jag ens har hunnit tänka den tanken hör jag en smäll. Kollar runt lite och ser till min förvåning att min kille ligger ner på golvet. Han hann svimma före mig! Jag retar honom fortfarande för det :)
Skriker av smärta och vill bara gå hem och lägga mig och sova :) Men nix det går inte enligt mina planer, jag får vara kvar.


20:12
Jag blir mamma till den sötaste lilla pojken som finns! Han får namnet Benjamin, som betyder lyckans son, och tro mig han är det :)
Han var 54 cm lång, och vägde 4050 gram! :)

Kära bloggläsare :) Ni får inte tro att jag har glömt bort er eller så, det är bara det att min son tar upp det mesta av min uppmärksamhet just nu, men hoppas ni förstår :)
På söndag blir Benjamin 2 veckor gammal! Tiden går verkligen fort :)
Hur har ni haft det då :) Själv mår hela familjen bra och sånt :)
Nu ska jag ta och titta på tv :)

Wooohooooo!!!!!! Äntligen säger jag bara, jag har blivit moster till en söt liten pojke!!! Jaaaa!! Åter kommer med mer information när alla har lugnat ner sig, adrenalinet är i topp!!!!

Jaha hejsan antar jag..Hehe är inte så bra på att blogga för jag inte har någon blogg, men jag ska försöka mitt bästa... Jag är bloggerskans lilla syster som ska hålla er informerade. Allt har gått bra hittils, när hon kom in till förlossningen så var hon har jag för mig 1 cm öppen. Sen har det inte hänt så mycket mer hon fick en sovdos för att somna för att hon tydligen inte hade fått någon sömn under kvällen, kan jag förstå! Jag uppdaterar när jag vet mer, och när hon har vaknat...

Min slempropp har gått! För en stund när jag skulle gå och ta en dusch så hittade jag rosa aktigt slem i trosan, ringde då min mamma för att fråga vad det kan vara, och hon sa då att det nog är min slempropp som gått! Oh det betyder ju att jag nu går och väntar på mina fina värkar! Hoppas det sätter igång snart!
Jag känner mig hur glad som helst nu!!

Bebisen

Nu är bebisen ungefär 50 cm från topp till tå och väger omkring 3.1 kilo. Den växer fortfarande även om den egentligen redan är redo att födas.

De senaste veckorna har bebisen samlat på sig avfall i mage och tarmar. Detta avfall kallas för beck och är grön-svart, och består av hudceller, lanugohår och annat material som bebisen svalt. Detta är den första avföring som bebisen kommer ge ifrån sig efter förlossningen. Ibland händer det att bebisen släpper becket ifrån sig redan i magen och kommer då ut delvis täckt av grön-svarta restprodukter. Särskilda åtgärder vidtas av vårdpersonalen om detta skulle vara fallet.

Om det är en pojke så skall hans testiklar vandrat ned i pungen vid det här laget och när den föds bör båda vara på plats. Hos omkring 1% av alla pojkar som föds har ännu inte testiklarna vandrat ner. Eftersom detta kan orsaka infertilitet och öka risken för testikelcancer så undersöker barnmorskan pojken efter förlossningen.

Bebisens huvud är mjukt och formbart på grund av de s.k. fontanellerna som kan liknas vid rörliga plattor, som ännu inte är sammanvuxna. Dessa är till för att huvudet skall kunna deformeras något för att enklare kunna passera ut genom födelsekanalen. Detta är normal och inte farligt för bebisen, men kan göra att huvudet ser lite underligt ut direkt efter förlossningen, men det återgår snart till normal form.

Ögonen saknar ännu tårkanaler, vilka utvecklas först några veckor efter förlossningen.

Du

Innan dina förlossningsvärkar börjar kan det hända att du upplever förvärkar, vilka inte skall förväxlas med Braxton-Hicks-värkar. Dessa förvärkar hjälper till att utvidga livmoderhalsen och förbereder vattenavgången. De kan försvinna om du ställer dig upp och går omkring en smula. Övre delen av din livmoder är nu 16.5 – 18 cm ovanför naveln.

Du kanske känner dig stor tung och otymplig, men håll ut. Målet är inte långt borta.

Bebisen kan födas vilken dag som helst nu. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum.




Snaaaaaaaaaaaaart<3