Förlossnigsberättelse
Hejsan! Nu är jag tillbaka för att skriva min förlossningsberättelse till er, så var beredda på ett låångt inlägg.
2010-02-27
Vaknar upp helt normalt runt 11:30, men efter ett tag börjar jag sakta men säkert känna av lite molande värk, känns lite som mensvärk. Jag går och tar en dusch runt 19:00, då jag märker jag av något rosaaktigt i trosan. Ringer upp min mamma som nog tror att det är slemmpropen som gått.
2010-02-28
02.00
Mitt vatten går, och kort därefter får jag värk, inte så jätte starka men man känner av dem.
02:45
Nu gillar jag inte mina värkar direkt, de är väldigt starka, så jag ringer BB och de säger såklart att vi ska ta oss dit.
03:00
Vi har packat ihop allt vi ska ha med oss, och drar oss till sjukhuset.
03:25
Skrivs in på bb, och får mitt rum.
04:00
Jag har värk så jag nästan gråter. Barnmorskan undersöker mig och konstaterar att jag är 1 cm öppen. Hon förslår en sovdos, och jag tar med nöje emot den.
11:45
Efter en välförtjänt sömn, så vaknar jag upp. En barnmorksa mäter mitt blodtryck, och kollar hur öppen jag är, vid detta tillfälle är jag 3 cm öppen.
13:00
Jag får in lunch och såklart äter jag, så sjukt hungrig som jag var då. Och värken klara jag än så länge av utan smärtlindring, fast detta knappt, tro mig det gör ont.
14:10
Har legat i sängen och prata med min kille en bra stund när en barnmoska kommer in och undersöker mig, och jag får reda på att jag är 5 cm öppen, halvvägs alltså, och jag börjar tappa orken, men tack vare att älsk står och stöttar mig så får jag lite kraft.
14:45
Jag är helt svettig och darrar, så en bm föreslår ett bad, och efter lite tvekande så tackar jag ja till detta, och snacka om att det var skönt med ett bad!
15:50
Återigen kommer min snälla bm och undersöker mig, denna gången visar det sig att jag är 7 cm öppen, och nu känner jag mig inte lugn längre. Det gör så förbaskat ont att jag vill skrika, men jag behåller lugnet. Som tur är annars hade det inte varit kul för dem i rummet.
16:25
Nu orkar jag inte med mer. Skriker åt allt och alla att ge mig alla smärtlindringar ni har! Ber älsk "snällt" att köpa dricker till mig, eller aa ber och ber jag skriker att om han inte hämtar dricka lär han ångra sig! Jag vet, lite galen var jag allt :)
17:10
Nu har jag lugnat ner mig lite och ligger lugnt i min säng. En bm kommer in och kollar till läget, och hon undrar om jag vill ha smärlindring, tackar nej till detta. Hon undersöker mig och berättar att jag är öppen 9 cm! Äntligen tänker jag, snart så har jag min bebis i famnen :)
18:00
Bm kommer in och kollar till mig, och vi pratar lite om saker, hon var riktigt trevlig faktiskt :)
Men efter ett tag så börjar det verkligen göra ont, och jag reser på mig och säger följande:
Japp, ni får ha det jätte bra, jag tackar för mig, älsk jag väntar på dig vid bilen, kom du sen.
Skrattar fortfarande åt det, måste varit smärtan som talat :)
18:55
Nu kommer en bm in igen och undersöker mig. Och se där jag är öppen 10 cm! Men ännu har inte mina krystvärk satt igång. Och det lugnar mig lite faktiskt :)
19:25
Krystvärken har satt igång, och jag tror jag seriöst ska svimma av. Innan jag ens har hunnit tänka den tanken hör jag en smäll. Kollar runt lite och ser till min förvåning att min kille ligger ner på golvet. Han hann svimma före mig! Jag retar honom fortfarande för det :)
Skriker av smärta och vill bara gå hem och lägga mig och sova :) Men nix det går inte enligt mina planer, jag får vara kvar.
20:12
Jag blir mamma till den sötaste lilla pojken som finns! Han får namnet Benjamin, som betyder lyckans son, och tro mig han är det :)
Han var 54 cm lång, och vägde 4050 gram! :)
Idag fyller min blogg hela ett år och det firar jag med en liten tävling på bloggen :)
Klicka på länken för att komma till inlägget;
http://stinanoe.blogg.se/2010/april/ett-arskalas-firas-med-tavling.html#comment
Kram
PS: Jag saknar att skriva med dig <3
Så roligt att få läsa om hur det gick till när Benjamin kom till världen :)
Och så måste jag tacka för din kommentar hos mig! Saknar dig massvis! Självklart så måste vi ta oss en pratstund, men jag vet hur svårt det kan vara at få tiden att räcka till nu när han ännu är så liten eran kille :)
Men när du kan så kan du! Jag är ju bara hemma med min lilla Saga och tar det lugnt, hon har blivit SÅ stor nu och kan leka lite för sig själv på en filt på golvet. Hon brukar roa sig med att tugga på sina leksaker och snurra runt samt att försöka krypa!
Grattis också till att du fyllt 18! Vad roligt :D
STORA STORA STORA KRAMAR!
Ser att våra pojkar är nästan lika gammla. manfred är född den 3/3 :)
Tack så mycket! Nej skiler ju bara några dagar imellan dem :)
Hej hej!
Sv: Tack, ja det tvekar jag inte på ifall jag kommer bli en bra mamma om jag har turen att få barn. =0)
Det gick inte att kommentera på ditt senaste inlägg förresten. Blev nåt fel.
Det har varit väldigt upp och ner här sista tiden. Skönt att ni har det bra och så iaf. =0)
Har eran son något/några fler namn än Benjamin?
Kram!
Glömde ju säga grattis i efterskott. ;0)
Va roligt att läsa din förlossningsberättelse! Haha, nej stackars din kille :( jag gjorde kejsarsnitt när Kasper föddes och min stackars pojkvän som fick moderkakan uppkörd i ansiktet var nära på och svimma han med!
Älskar dig blogg / Kram Josefine